På...
Jag kanske är dum... För på... eller nått...
Är man konstig bara för att man vill träffa en person? Hmm.. det har blivit lite mer komplicerat. Eller så inbillar jag mig det. Hon är tydligen vän med någon jag hoppats på för några år sedan.. Tror alltid det värsta om folk, Vad folk tycker om mig..vilket man absolut inte ska göra. Försöker låta bli, men så fort man gör det är chansen stor att man blir bränd och man trillar ner från stegen som man sakteligen kämpar sig upp för. Jag kanske är dum. Hoppas för mycket. Illa att man är så blyg.. Tänk om man hade hälften så mycke "go" i sig som sin syster. Hon är på dejt hela tiden. Så lätt att skaffa polare. Vara social. Det är jag med.. social alltså... bara att det tar lite längre tid för mig. Måste känna mig trygg för att öppna mig.
Hur ska man bete sig. jättesvårt att veta så att man inte går över gränsen till att va för på. Känner att jag för konversationen med den här kvinnan.. utan att få någon direkt gensvar. Det är jag som sätter på volymen på datorn för att se när hon poppar upp. Det är jag som säger hej till henne.. Oftast hon som säger godnatt först. Kan bara tolka det på ett sätt.. Bara det att jag kanske blundar. Inte vill se faktum att hon inte är intresserad. Vet som sagt vad inte om jag är det heller men det är värt att iallafall träffas så man kan utesluta om inget annat..Våga ta språnget ut till det outforskade..Kanske inte ska lägga ner mer energi utan låta det passera bara.. Usch.. det lät desperat och uppgivet.
Hon har.. dragningskraft som få. Rolig... vackra ögen... ansvarsfull. Förstår inte att jag kan fastna för en person på det viset när jag inte ens har träffat henne. Har sagt till mig själv ganska många ggr att inte ta initiativ till en konverstion.. men jag lyckas alltid knappa fram ett hej först. Kanske gör jag så för att inte såra mig själv.. För att jag vet att om jag sagt hej..så måste hon säga hej tillbaks. Fan.. jag tar detta på för stort allvar. Känner henne ju inte.
Kikade idag på någons blogg som förövrigt va välskriven.. "Tänderna plöjer genom bananens mjuka trådiga kropp och jag skiter i de bruna fläckarna som är äckliga men söta på tungan. Min hunger skarvar mönster i hjärnan och kroppen men tuggorna lägger sig tillrätta i maggropen och stillar begäret efter frasigt, smält och nypressat."
Känner mig lite som banen med bruna fläckar. Jag duger.. men finns det någon finare i fruktkorgen tar man hellre den. Borde inte min tur komma snart? Att få vara glad på heltid? Att hitta den rätte? att ha ett bekymmerlöst liv utan komplikationer? Tror i och för sig att alla har sina problem och bekymmer. Men det måste ju vända eller hur? Kan ju inte ha otur hela tiden..eller?
Jag kanske är dum... För på... eller nått...
Är man konstig bara för att man vill träffa en person? Hmm.. det har blivit lite mer komplicerat. Eller så inbillar jag mig det. Hon är tydligen vän med någon jag hoppats på för några år sedan.. Tror alltid det värsta om folk, Vad folk tycker om mig..vilket man absolut inte ska göra. Försöker låta bli, men så fort man gör det är chansen stor att man blir bränd och man trillar ner från stegen som man sakteligen kämpar sig upp för. Jag kanske är dum. Hoppas för mycket. Illa att man är så blyg.. Tänk om man hade hälften så mycke "go" i sig som sin syster. Hon är på dejt hela tiden. Så lätt att skaffa polare. Vara social. Det är jag med.. social alltså... bara att det tar lite längre tid för mig. Måste känna mig trygg för att öppna mig.
Hur ska man bete sig. jättesvårt att veta så att man inte går över gränsen till att va för på. Känner att jag för konversationen med den här kvinnan.. utan att få någon direkt gensvar. Det är jag som sätter på volymen på datorn för att se när hon poppar upp. Det är jag som säger hej till henne.. Oftast hon som säger godnatt först. Kan bara tolka det på ett sätt.. Bara det att jag kanske blundar. Inte vill se faktum att hon inte är intresserad. Vet som sagt vad inte om jag är det heller men det är värt att iallafall träffas så man kan utesluta om inget annat..Våga ta språnget ut till det outforskade..Kanske inte ska lägga ner mer energi utan låta det passera bara.. Usch.. det lät desperat och uppgivet.
Hon har.. dragningskraft som få. Rolig... vackra ögen... ansvarsfull. Förstår inte att jag kan fastna för en person på det viset när jag inte ens har träffat henne. Har sagt till mig själv ganska många ggr att inte ta initiativ till en konverstion.. men jag lyckas alltid knappa fram ett hej först. Kanske gör jag så för att inte såra mig själv.. För att jag vet att om jag sagt hej..så måste hon säga hej tillbaks. Fan.. jag tar detta på för stort allvar. Känner henne ju inte.
Kikade idag på någons blogg som förövrigt va välskriven.. "Tänderna plöjer genom bananens mjuka trådiga kropp och jag skiter i de bruna fläckarna som är äckliga men söta på tungan. Min hunger skarvar mönster i hjärnan och kroppen men tuggorna lägger sig tillrätta i maggropen och stillar begäret efter frasigt, smält och nypressat."
Känner mig lite som banen med bruna fläckar. Jag duger.. men finns det någon finare i fruktkorgen tar man hellre den. Borde inte min tur komma snart? Att få vara glad på heltid? Att hitta den rätte? att ha ett bekymmerlöst liv utan komplikationer? Tror i och för sig att alla har sina problem och bekymmer. Men det måste ju vända eller hur? Kan ju inte ha otur hela tiden..eller?
Jag kanske är dum... För på... eller nått...
Kommentarer
Postat av: Erika
Tycker du ska sluta oroa dig. Det finns någon för dig med. Du har allt man kan önska sig vännen. Verkligen. Väntade på dig ett antal år fick leta på annat håll sen. Du är inte det minsta dum. Tvärtom! Jag hade jätteskoj med dig. Och jag tror inte det har förändrats. Du är rolig, du är trevlig, du är söt. Du har medkänsla och djupet. Tja, du har nog allt. Så att lär nog hitta någon du med. Massa kramar!
Trackback